En kul dekoration eller en annorlunda mjuk leksak i form av en kaktus med en rosa blomma, ett glatt leende samt små ben. En krukväxt som garanterat inte kommer gå i kras och som inte behöver ljus och vatten, eller en ovanlig mjukis.
Storlek: 19 cm.
Kaktusväxter[1] (Cactaceae) är en suckulent växtfamilj med vanligtvis taggiga fröväxter som mer formellt även benämns kaktusar eller kaktéer. Det finns mellan 1 500 och 2 000 olika arter av kaktusväxter, även om det direkta antalet varierar beroende på vem som tillfrågas. Vissa fältstudier av dessa växter är mycket svåra, vilket beror på att de är svårtillgängliga samt växer i ogästvänlig terräng. International Cactaceae Systematics Group arbetar för att samordna studierna av kaktusväxter, samt strävar efter att få en gemensam klassificering av denna familj.[2]
Egenskaper och växtsätt
Alla kaktusliknande växter med taggar behöver inte vara kaktusar. Anledningen till att de ändå ser ut på samma sätt är att de växer i samma miljö. Exempel på en sådan växt, som inte är en kaktus i egentlig mening, är Euphorbia trigona eller High Chaparral som den även kallas. En liten kudde gör hela skillnaden. Det är den som skiljer en kaktus från en annan suckulent växt. Kaktusen har sina taggar samlade på små kuddar, så kallade areoler. Även blommor och nya skott utvecklas ur areolerna.
Taggarna på kaktusar ger skydd mot betande djur och skugga mot solen, men samlar också upp den fukt som morgondagg och annan väta kan ge i torra ökenlandskap. Fukten droppar sedan från taggarnas spetsar och rätt ner till rötterna. Taggarna kan se ut på många olika sätt. Djävulstungan (Ferocactus latispinus) har åtskilliga centimeterlånga taggar färgade i rött eller svart, opuntior har små hullingförsedda borst (glochider). Hos andra arter kan taggarna ha omvandlats till långt silvervitt hår. Hur de ser ut beror på vilket klimat som råder på växtplatsen; extrema förhållanden ger extrema växter.
En kaktus är ofta veckad i längsgående åsar, vilket ökar möjligheten för växten att svälla om det är god tillgång på vatten och att krympa ihop vid svår torka. Kaktusen lagrar alltid vatten i stammen, som kan ha olika former. Vanligast är pelarformer, som till exempel cereus-arter och saguarokaktus (Carnegiea gigantea) och de runda som hos svärmorskudde (Echinocactus grusonii). Flertalet kaktusar som växer epifytiskt har stammar som är tillplattade och faktiskt ser ut som blad. Rent generellt så kommer de högresta stamkaktusarna från ökenlandskap, medan de kaktusar som har platta, bladliknande stammar kommer från skogar med fuktigt klimat. Ökenväxande kaktusar har möjlighet att stänga till sina porer för att minska avdunstningen vid långvarig torka. Deras rotsystem slutar då leta efter vatten, och tillväxten avstannar. Epifytiska kaktusar utvecklar ofta luftrötter. De djungelväxande kaktusarnas stammar är brett tillplattade för att kunna absorbera så mycket ljus som möjligt.
De flesta kaktusar saknar i regel blad, men undantag finns i exempelvis släktet Pereskia. Dess blommor är ofta väldoftande, färggranna och de har många hylleblad. De kan vara vita, gröngula, gula, orange, röda, vinröda, lila eller rosa. Rent blå pigment förekommer endast hos arten Disocactus amazonicus. Blommorna pollineras med hjälp av djur och insekter, till exempel fladdermöss och bin, som är på jakt efter blommans nektar. När blomman pollinerats bildas frukter med frön i som sedan äts upp av olika djur som på så sätt sprider fröerna. Kaktusen kommer ursprungligen från Amerikas varmare delar.